Sällskap är både bra och dåligt.
Det är bra när man har det, för då känns allting underbart.
Det är dåligt när sällskapet åker, då känner man sig ensam som aldrig förr.
Även fast man vet att det kommer kännas lite mindre imorgon,
dagen efter det ännu lite mindre
och sen är det inte länge kvar igen tills man ses igen,
så känns det förjävligt att sitta tio mil från kärleken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar